Missa inte den första delen av intervjun som vår kollega Daniel Gamarra hade med den stora spelaren från StarVie. Vet du hur han började spela padel? Vad minns du från de första åren? Hur var din början i Spanien? Lär känna "The Warrior" närmare.
Padel World Press.- Han är en av de bästa spelarna i padeltennisvärlden även om han kanske inte är den mest mediatiska eller den som samlar på sig flest rubriker. Konstant, hårt arbetande och mycket disciplinerad, en av hans stora dygder har varit att veta hur man får ut det mesta av alla kollegor han har haft under hela sin karriär...
Och det är att om det är något som kännetecknar Matías så är det hans engagemang, hans solidaritet, hans vilja att utmärka sig och det engagemang han visar med vart och ett av de projekt han bestämmer sig för att ta sig an.
Anekdoter, oförglömliga ögonblick, uppoffringar och den bestämda avsikten att lyckas i denna sport markerar banan för en sann 'krigare', som har tjänat på sina egna meriter som den nuvarande nummer 6 i WPT-rankingen.
Hur var ditt ursprung i denna sport?
Jag började spela tennis när jag var ungefär 4-5 år gammal. Min bror och jag tränades av många människor, men framför allt gjorde min far det eftersom han hade High Performance Tennis Center i Buenos Aires. Padelläventyret började vid 11-12 års ålder med utbrottet av padelboomen i Argentina. Min familj bestämde sig för att åka till Puerto Iguazú, en stad i Argentina i provinsen Misiones. Det var där vi började slå hårt i spaden. Senare beslutade min far, på grund av den tidigare nämnda padelboomen i Argentina, att sätta upp ett högpresterande center som heter CEPAC (High Competition Paddle Training Center), från vilket många pojkar som idag tävlar i Professional Circuit kom från. : Bela , Nicoletti, Godo Díaz, Fede Quiles... Det var ett bra stenbrott, liksom en stor mänsklig grupp. Några killar kom för att träna på sommaren som Lamperti, Mieres eller Gaston Malacalza, som var en referens för oss.
Vad minns du från dina år på Akademien med din pappa? Någon anekdot?
Vid den tiden lämnade vi skolan, åt och efter att ha ätit spelade vi padeltennis hela eftermiddagen fram till 19:00 eller 20:00 ... Så varje dag älskade jag det. Jag minns med särskild tillgivenhet de resor vi gjorde till juniorturneringarna med alla föräldrar. Som en anekdot minns jag fortfarande att på en resa kom alla pojkar från akademin till ett hotell, några blev vilda och en av dem började måla hotellets väggar med en brandsläckare, hahaha... Vilken tid! Jag minns också med glädje matcherna med min bror. Eftersom han var två år yngre än mig, spelade han alltid mot mig i en högre kategori än mig, så han brukade vara nervös. Jag minns att jag grät under matcherna men trots det fortsatte jag att vinna poängen... Jag grät men jag vann poängen och till slut grät rivalerna hahaha.
När du var där trodde du att du skulle komma så långt?
Jo, jag skulle säga att de i min generation har två förflutna så att säga. År 2.000 kom många av oss till Spanien och här fick vi börja om. Fernando och jag hade blivit ett par i Argentina men när vi kom var det som att börja om eftersom Circuit var helt annorlunda. För att leva var vi tvungna att undervisa, träna, vi gjorde lite av varje... Vi var yngre och det märktes. Men jag kan berätta att vi gjorde det med entusiasm och entusiasm eftersom vi såg att här, i Spanien, hade padeltennis en mycket bra bild av framtiden. Jag minns att det 2 var 2.002 personer på läktaren som mest i turneringar. För tillfället har nästan 200 6.000 fans nåtts på läktaren på World Paddle Tour Circuit. Jag tror att vår framtidsvision inte var missriktad. Denna utveckling har dock inte alla sett. Varje dag ser jag hur dagens barn kräver många saker. De vet inte var vi kommer ifrån eller vad vi var tvungna att gå igenom för att WPT skulle vara här idag.
Hur var din början i Spanien? När bestämde du dig för att ta steget att anlända till Spanien?
Jag kom till Spanien för första gången 1.996 med Bela. Resan till Spanien var priset för en turnering i Argentina som vi hade vunnit. När vi kom fram spelade vi en match mot Raúl Arias och Carlos Almazán. Det var en sammandrabbning att vi spelade med "serve och nät"-reglerna när de i Argentina spelade retur och nät. Vi var inte vana vid det, det var en radikal förändring... När vi kom var det väldigt svårt för oss. Dessutom spelades det i Spanien på gräs och banan hade spikar. Det hela var väldigt olika.
Har du någonsin tänkt på att åka tillbaka till Argentina?
Det finns alltid stunder av tvivel men sanningen är att jag aldrig tvivlade mycket. Både mina föräldrar och min fru har alltid stöttat mig att fortsätta koppla till padeltennis i Spanien, därför tänkte jag inte så mycket på det heller.Dessutom växte padeltennis i Spanien, fler banor gjordes, vi såg en framtid för att kunna bli proffs.
När förändrades ditt liv som padelspelare?
Egentligen sedan barndomen. När jag gick i skolan såg jag att mitt liv var annorlunda än resten av pojkarnas. De flesta gick ut och gillade natten medan jag var tvungen att träna eller resa. Jag var tvungen att välja och jag valde sport eftersom mina föräldrar, från en ung ålder, alltid uppmuntrade mig med den här typen av värderingar som lagarbete, ansträngning och kamratskap. Allt var inte lätt. Ibland led tonerna och det gjorde ont i mig. Jag minns att jag under ett år på gymnasiet upprepade året. Jag tror att av 200 dagar under läsåret hade jag missat 150 dagar. Läraren sa till mig att hon inte kunde klara mig eftersom jag knappt hade varit på lektionen och att jag klarade proven. Jag hade turen att plugga lite och klara... Men det året gick det inte för mig, hahaha.
Var kommer Warrior-grejen ifrån? Vem satte den på dig?
Det sattes på av personen som ger mig de sociala nätverken, min vän Hernán Cortes, hahaha... Det är galet, eh, en argentinare med en representant som heter Hernán Cortes hahaha. En dag frågade han mig om 'The Warrior' och sanningen är att jag gillade den mycket eftersom den identifierar de värderingar som jag förmedlar på dansgolvet. Jag har använt den sedan dess.
Har du samma värderingar på banan som i ditt privatliv?
Jag tror att människor lever som de spelar. Jag är övertygad om dem. Om du gjorde en studie på 10 personer kunde du kontrollera det. Så därför skulle jag säga att jag spelar som jag lever. Det är väldigt svårt att inte sammanfalla mellan padel och ditt liv, eftersom jag ser padel som en uttrycksform i livet.
Har du några fritidsintressen på banan?
Nej, jag brukar inte ha mani. Jag tror att det kan vara så att jag alltid sitter på samma sida av bänken, till höger. Att gå på toaletten efter uppvärmning är ingen mani... Det är bara så att när jag tävlar går min ämnesomsättning snabbare och jag känner för att gå på toaletten konstant.
Var mycket uppmärksam på sidorna i Padel World Press för inom de närmaste dagarna kommer vi att erbjuda dig den andra delen av denna fullständiga intervju.
Omslagsbild: World Padel Tour
* Du kan följa alla nyheter inom padeltennisvärlden i våra profiler Facebook y Twitter samt prenumerera på vår Nyhetsbrev dagliga nyheter.
