Gemma Triay: "Vi har varit konsekventa med våra tillvägagångssätt och det har gett oss mycket bra resultat"

För bara några dagar sedan utropades de till absoluta spanska mästare efter att ha slagit Mapi Twins och Majo Sánchez Alayeto i en livlig final. Från spanska förbundet De erbjuder oss intervjun de genomförde kort efter att ha vunnit titeln med medlemmarna i Team NOX.

Padel World Press.- De var två av de stora namnen på en av de viktigaste händelserna i den nationella padeln. Med ett fast steg, som sänt mycket goda känslor sedan debuten, tog de inte lång tid innan de bekräftade att de hade anlänt till lokalerna i La Moraleja Paddle Club med den bestämda avsikten att kämpa för erövringen av titeln.

Sedan de gick deras vägar var det säkert att den här kampanjen skulle de bli en mycket konkurrenskraftig duo och de har inte varit sena med att bevisa det.

Missa inte denna intressanta intervju gjord av kollegor från FEP, där vi kan se hur dessa två fantastiska spelare upplevde turneringen.

Först och främst, grattis till vinsten. Hur har du levt denna speciella vecka?

Lucia Sainz: Tja, det har varit en väldigt speciell vecka för mig. Du kan redan föreställa dig. Vår mästerskapstaktik var att föreslå en strategi för varje match, påtvinga vårt spel och hålla fast vid den idén. Och jag tycker att det har gått väldigt bra för oss, kämpat varje match och varje poäng när vi har tränat. Så en fantastisk vecka att minnas och njuta av den.

Gemma triay: Sanningen är att det har varit väldigt spännande och väldigt speciellt. Som Lucia säger har vi varit konsekventa med våra tillvägagångssätt och det har gett oss mycket goda resultat. Dessutom har vi anpassat oss väldigt bra efter förutsättningarna i varje match och jag tror att denna poäng också har varit väldigt viktig i det slutresultat som vi har uppnått.

Din turnering har varit nästan perfekt och förlorade bara åtta matcher till finalen. Hur skulle du sammanfatta de tre matcherna fram till söndagen, där du dominerade från start till mål?

LS: Tja, jag tycker att vi har spelat alla matcher väldigt koncentrerat, spelat vårt spel och utan att tvivla på linjen att följa. Vi har behållit vår satsning på spelet och det har gett oss väldigt bra resultat.

GT: Jag tror att nyckeln till framgång har varit hur vi har kommit in i spelet, med läxor. Vi lade stor vikt vid att taktiskt förbereda varje match eftersom vi var medvetna om att vår tränare inte kunde vara med oss ​​på bänken i den här turneringen.

I finalen fortsatte du med ditt aggressiva, solida spel och med knappt några fel, dock fick tvillingarnas drivkraft att vinna andra set. I den tredje, när finalen var jämnare, inträffade den olyckliga träffen mot Mapi. Tror du att det var en vändpunkt? Och hur såg du på finalen?

LS: Ingen kommer att ge upp, speciellt inte i ett sådant här område, och det kunde ha varit en vändpunkt för både dem och oss, eftersom den som ger slaget också drabbas av skräcken. Som tur var kunde spelet fortsätta och vi var fokuserade till slutet. Jag tror att det hjälpte matchen att gå ner för oss. De är spelets kast som, av otur, händer ibland.

GS: Vi visste att det var en väldigt tuff match och att vi måste vara på vår högsta nivå om vi ville vinna. Hela matchen var vi väldigt fokuserade på vad vi skulle göra och det slutade med att det föll på vår sida. Det är sant att de två första seten kämpades tätare och de valde detaljer. I den tredje, som ett resultat av incidenten, fick vi stanna i 5 minuter och det var en vändpunkt för de 4 spelarna. Den som tar emot bollen får det, men den som ger den drabbas också... Jag var i alla fall lite i chock under några matcher. Som tur var drog min sambo bilen och hjälpte mig ta mig igenom det ögonblicket. Uppenbarligen var planen inte medvetet. Efter matchen pratade jag med henne för att fråga om hennes hälsa och hon lugnade mig när hon berättade att hon hade träffat läkaren och att det bara var en rädsla.

Vad kände du i slutet av spelet?

LS: Tja, du kan föreställa dig. Överfull glädje. Många saker går igenom ditt sinne... Du tänker på hela laget, på familjen som på grund av otur inte kunde följa med oss ​​och på alla de människor som alltid stöttar oss. Och självklart ger det dig energi att fortsätta arbeta och lita på det arbete vi gör.

GT: Oj, så mycket saker går genom mitt huvud. Det är en enorm glädje och det enda du vill är att fira det och dela det med laget och med människorna som alltid, alltid har funnits där och följt oss och stöttat oss.

Ni har båda spelat tillsammans under väldigt kort tid. Hur har du kommit överens i år? Lucía, hur anpassar du dig till att spela på den högra sidan av banan?

LS.: Jag anpassar mig fortfarande och jag vet att jag fortfarande har mycket att förbättra... Men sanningen är att jag känner mig väldigt bekväm och en av nycklarna är tryggheten, stödet och självförtroendet som Gemma ger mig.

GT: Sanningen är att Lucía har haft en supersnabb anpassning till höger, men från början var hon helt säker på att hon skulle göra det jättebra. Vi har bara tränat tillsammans i 4 månader och varje dag har vi bättre förnimmelser och mekanismerna fungerar bättre och bättre för oss.

I WPT har du fallit i de två turneringarna i kvartsfinalen och även förlorat mot mästarna. Går du från mindre till mer, hur har du levt den här början av säsongen?

LS.: Vi har upplevt det med stor arbetslust och att acklimatisera oss så fort som möjligt då vi är medvetna om nivån som finns från de första omgångarna. Det är uppenbart att dampadel har vuxit de senaste åren och är mycket mer aggressiv och snabb.

GS.: Vi är tydliga med att vi måste jobba hårt om vi vill slåss om topplaceringarna. Vi ser verkligen fram emot det och jag tycker att vi har bildat ett väldigt bra team som vi är väldigt glada över att jobba med. Det är något som återspeglas på banan. För att vara ärlig så tror jag att det går bättre ju mer man trivs på banan.

FEP: Ni kommer båda från att vara mycket lovande tennisspelare. Hur svårt är hoppet?

LS: Tja, hoppet är svårt bara i det ögonblick man bestämmer sig för att lämna tennisen... Och det är att efter så många års spelande är det sorgligt att lämna det. Men de är stadier av livet och i slutändan tillgodogör man sig det. Senare, i mitt fall, var det att definiera mig professionellt inom padeltennis, sedan jag började jobba på ett företag, och padeltennis har vuxit mycket de senaste åren. Om du inte ägnar dig själv till 100 % är det väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att vara på nivån med de ovan. Dessutom har jag alltid tyckt om dubbeltennis mer än singel, så paddeltennis passade mina behov (skratt).

GT: Jag lämnade tennisen på grund av en skada och jag minns det som ett av de svåraste besluten jag tog. Efter ett år missade jag tävlingens adrenalinet och bestämde mig för att testa padeltennis. Från början var jag tydlig med att jag ville ta det på allvar och som tur är kan jag ägna mig professionellt.

Lucía, hur minns du din tid i USA? På vilka sätt hjälpte det dig att vara den du är nu?

LS: Jag har de bästa minnena från min tid i Fresno (CA), USA. Jag skulle rekommendera det till alla som har möjlighet att gå. Han tränade mig som person, som idrottare och jag kunde också studera loppen där. Jag fick fantastiska vänskaper som jag fortfarande har och jag tror att det var ett avgörande skede i mitt liv. Du behöver bara se leendet som kommer ur mig när USA nämns för mig. De var 4 och ett halvt fantastiska år.

Gemma, hur har du smält den där svindlande uppgången i padeltennisvärlden, från att börja spela vid 21 års ålder till att på tre säsonger bli nummer 3 i världen?

GT: Tja, på ett naturligt sätt. Jag kom redan från tennisen, där det är mycket press, mycket resor, fysiskt krävande och, naturligtvis, allt hjälpte mig. Jag gillar paddeltennis mer eftersom man delar allt med sin partner och det blir mer uthärdligt. Så jag är nöjd med det beslut jag tog och jag försöker bara njuta av förmånen att ägna mig professionellt åt denna sport som jag brinner för.

Utför du någon form av ritual eller har du någon mani på banan?

LS: Jag tror att ingen av oss har många hobbyer. Det enda jag alltid gör innan en match är att byta grepp och jag är väldigt organiserad, men jag ser det inte som en mani.

GT: Ja, som Lucia säger, jag tror att ingen av oss är galningar. Jag gör alltid samma rutin under uppvärmningen men det är mer rutin än mani.

Vad tycker du om att göra när du inte spelar paddeltennis, hobbyer?

LS: Sanningen är att vi har lite ledig tid mellan träning, fysisk och sedan lektioner på eftermiddagen och de katalanska kretsmästerskapen på helgerna, tillsammans med WPT-resorna... Men på min fritid älskar jag att gå ut med vänner, vara med familjen och gå på bio eller ta en drink... Saker som vi normalt inte kan på grund av tidsbrist.

GT: Jag har liksom Lucia lite fritid men det jag har kvar älskar jag att shoppa. Jag tycker mycket om det och jag är också väldigt bra på det (skratt).

Någon anekdot under tiden ni har spelat tillsammans?

LS: Sanningen är att det tog kort tid för något att ha hänt, men det kommer säkert att ske i nästa (skratt).

* Du kan följa alla nyheter inom padeltennisvärlden i våra profiler Facebook y Twitter samt prenumerera på vår Nyhetsbrev dagliga nyheter.